Deras nästan 40 år i branschen har inte gjort dem avslagna, snarare tvärtom. Det rockas på scenen och de springer runt huller om buller. Scenen är inredd med en stor staty av något jag tror är en apa längst bak som stirrar på oss med röda ögon. På varje sida finns eldkastare som sprutar upp eldflammor. Det är påkostat med olika backdrops och flera statyer likt apan som åker upp och ner i bakgrunden. Pyroteknik smälls av lite då och då och förhöjer pampiga solon och avslut.
Gitarrerna används till fullo, många solon blir det. Jag älskar när två elgitarrer spelar i stämmor och det får jag min beskärda del av här. Det är snyggt och tajt, men mindre hade jag inte väntat mig av ett band med sådan erfarenhet. I introt till Fear of the dark tänds tändare och mobillampor och när det drar igång säger sångaren att nu är det vår tur och publiken tar över refrängen. Jag dras med i stämningen trots att jag inte lyssnar på Iron Maiden.
Det är maffigt att se på skärmarna när de filmar ut på publiken, frontljuset tänds och hela folkmassan lyses upp. Jag tycker att ljudet varierar lite, ibland är det otroligt tryck men så blir det lite burkigt och skränigt på samma gång. Överlag är det bra, och det är häftigt att se hur så många människor blir extatiska över det här fantastiska bandet som levererar en storslagen konsert. Världsklass.