Öppningslåt blir Paris, som Mattias inleder alldeles själv på scenen med sin akustiska gitarr. Hans varma, lena röst är som bomull för min trötta festivalsjäl. Efter alldeles för lite sömn, alldeles för lite sol och alldeles för mycket lera är detta precis vad jag behöver. Det är en pampig och nästintill magisk öppning. Jag kan ärligt säga att jag blev tvungen att torka bort en tår ur ögonvrån – så fint är det.
Med sig på scenen har Mattias tre musiker. På bas är hittar vi gamle vapendragaren från The Motorhomes, Adam Starck. På trummor återfinns Nino Keller som vi tidigare kunnat se i bland annat Caesars och The Slaves. På piano finns Claes Björlund, nyss återkommen från världsturné med det skotska bandet Travis. Vi får höra låtar som Sister, The Faker och senaste singeln Run, skriven av Jocke Berg från Kent. Av förklarliga skäl blir det Love Is My Drug som verkligen väcker publiken, som nog mest stått och njutit innan. Det klappas takten och sjungs med och en härlig stämning infinner sig. Som sista låt blir det en liten hyllning till Michael Jackson, en bejublad akustisk version av Jackson 5 låten I Want You Back.
Det har gått 11 år sedan jag såg Mattias live på Hultsfred första gången. Då var han sångare i The Motorhomes som då stod på demoscenen. Därför tycker jag det är extra kul att se honom här igen. Att det dessutom är alldeles fantastiskt vackert gör ju inte saken sämre. Det här var en alldeles utmärkt start på ännu en dag i leran på festivalen.
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.