Det är ju inte så att jag ogillar Johnossi på något sätt. Snarare är det tvärtom, jag gillar dem skarpt men ibland är det som att jag glömmer bort att de finns. Det kan man ju tycka är lite märkligt och jag har faktiskt ingen bra förklaring på det. Spelningen inleds med två låtar hämtade från senaste plattan Transitions, först Into The Wild följd av Gone Forever. Den senare är ju som kanske bekant är även första singeln från plattan, dessvärre är jag inte stormförtjust i just den låten. Möjligen är det också förklaringen till mitt ljumma intresse för nya plattan? Som tur är så funkar den betydligt bättre live men sanningen är nog ändå den att jag gillar det äldre materialet bättre.

Något med Johnossi som aldrig upphör att förvåna mig är hur mycket ljud som kommer från deras begränsande instrument arsenal, även om den numera har utökats. Jag är ganska svag för den här raka rocken, den som när den framförs live får bröstkorgen att vibrera. Publiken omkring mig verkar också uppskatta det och de skrålar glatt med, helst också med en näve i vädret. I min frånvaro från Johnossis värld har de helt klart vuxit rejält i popularitet.  

Spelningens höjdpunkt blir ett lite ovanligt inslag. Vi får nämligen bevittna ett frieri! Om jag förstod saken rätt så var det en vän till bandet som tog chansen att fria till sin flickvän – hon sa JA! Efter det förlösande svaret och till publikens jubel så drog bandet igång 18 Karat Gold. Spelningen avslutas sedan med allsång och taktfasta applåder till What’s The Point. Efter moget övervägande så ska jag nog återuppta min relation med Johnossi. Det kan väl aldrig skada att försöka på nytt?

Miriam Bryant, Storsjöyran, Östersund, 2013-07-27
Oskar Linnros, Storsjöyran, Östersund, 2013-07-27

Pin It on Pinterest

Share This