Vi får vänta en kvart efter utsatt tid, men det var väl ändå väntat och helt okej tid att vänta. Scenen lyses upp och en stor röd kloss verkar komma upp ur scengolvet samtidigt som röken ligger tät runt omkring. Skärmarna på sidorna är släckta, så det är svårt att se vad som händer på scenen. Men iklädd en märklig discokulemask stegar han in till publikens vråljubel och drar igång spektaklet. Klossen baktill lyses upp ända till taket och filmar honom i sepiafärger eller i något slags värmekameramode? Det är en enkel men snygg dekor.

Ett ord som används ofta när det gäller Kanye West är självgod. Ett ord som även idag passar in när han berättar för oss att vi tittar på världens största rockstar, Mr. Kanye motherfucking West. Han är den bästa vi någonsin kommer få se och det här är något vi kommer berätta för barnbarnen att vi fick chansen att vara med om. Vi får väl se tänker jag. Publiken får ofta ta över sången medan han står bredbent och tittar ut över oss. Det är häftigt att se när det filmas bakifrån ut över den stora publiken som klarar sånguppdraget galant. Det blandas in både rockgitarrer och 80tals-syntar i låtarna och det märks att han är en som töjer på gränserna för vad hiphop är, även för en novis inom genren som jag är.

Jag får väl ändå säga att det var en bra konsert, många skulle nog säga att den var superbra, kanske till och med världsbäst (i alla fall Kanye själv). Men jag stannar vid bra. 

 

Family Of The Year, Bråvallafestivalen, Norrköping, 2014-06-28
Bastille, Bråvallafestivalen, Norrköping, 2014-06-28

Pin It on Pinterest

Share This