Henriksson är utomordentligt bra på att ta hand om en publik. Hela tiden pratar hon med oss och ser till att vi är med i det som händer på scen. Ett tag tycker jag att det går till överdrift när hon skriker till här och där och dansar på lite ostadiga ben i höga klackar. Det känns som att den där crazy imagen hon skaffade sig under idol-tiden gått lite för långt. Trovärdigheten i henne som artist minskar när hon inte verkar helt bekväm på scenen, utan tror att hon måste spela över. Då och då går hon till någon av de andra bandmedlemmarna och diggar lite, men det blir lite krystat. Samspelet som skapas mellan medlemmarna i ett band med åren är nog det som krävs för att sådant ska kännas avslappnat. Alla är väldigt duktiga och verkar ha roligt på scenen, men jag tror de behöver mer tid tillsammans för att kunna skapa den där trygga atmosfären. Dock så försvinner det mer och mer under konsertens gång, och det går från att jag inte tänker så mycket på det till att jag nästan har glömt att det ens var någonting som irriterade mig. Det blir helt enkelt bättre och bättre, kanske för att hon blir varmare i kläderna? Musiken är det dock inget fel på, alla låtar är välskrivna och bra. Inget som lyfts till några skyhöga höjder, men bra radiopop.

Henriksson vill hylla brudarna och har tagit med sig ett helt gäng vänner som hjälper till på olika låtar, Ane Brun, Tove Styrke, Cleo, Marlene är bara några av namnen på de som hjälper till att lyfta konserten. Det är en väldigt underhållande och bra konsert och jag tar av hatten för Linnea Henriksson, en av de få som på så bra sätt kommit ifrån Idol-stämpeln.

Chrissie Hynde, Stockholm Music and Arts, Stockholm, 2014-08-01
Goldfrapp, Stockholm Music And Arts, Stockholm, 2014-08-01

Pin It on Pinterest

Share This