I höst släpper Olsson till min förtjusning en ny skiva och så som det sig bör så spelar hon några låtar för oss idag. På den här skivan har hon med sig två musiker till, en trummis och en keyboardist. Första låten från nya albumet hon spelar heter I´ll take the blame, där trummorna ger en helt ny dimension åt hennes stil. Refrängmelodin är stark och det blir bara bättre av trycket från trummorna. I många av de nya låtarna lägger hon cellon åt sidan och spelar på en el-kontrabas istället. Det blir pop-trumkomp och syntpåläggning och den Linnea Olsson som jag lärt känna blir större och bredare. Mitt musikhjärta saknar att bli berörd av hennes långsamma, ljuvliga cellotoner, men det är roligt att få se hur hon kan växa som artist.
Bäst för mig är förra albumets titelspår Ah! och Giddy up!. En genialisk cover på Kraftwerks Sex Object får hon också in och jag älskar när hon då och då plötsligt slänger upp blicken på publiken med en intensitet utom denna värld. Det går att ta på hur inne hon är i sin musik och det strömmar ur henne när hon ser på oss men samtidigt igenom oss.
Av de nya låtarna att döma kommer jag gilla hennes nästa skiva också, men på ett helt annat sätt än den förra. Jag hoppas lite själviskt att hon lägger in fler instrumentala låtar som min favorit The Ocean (som tyvärr inte spelades idag), men ser med spänning fram emot att få uppleva Linnea Olssons musikaliska talang vad hon än gör.