De inleder spelningen i full fart med Long Before Rock ’n’ Roll och publiken verkar älska vad de ser. Det dröjer inte länge innan tjejer börjar lyftas över kravallstaketet och framför mig ser jag en ung tjej som knappt kan stödja på benen. Jag kan bara gissa hur varmt och svettigt det måste vara i folkhavet längst framför scenen. Mando Diao bjuder på en rejäl show med både körsångerskor, blås och byte av scenografi mitt under spelningen. Det tillhör inte vanligheterna under en festivalspelning.
Trots starka låtar som Never Seen The Light Of Day, Gloria och publikfavoriten Dance With Somebody får inte Mando Diao mig att vilja just dansa. Bandet är riktigt bra på sin sak och jag förstår att de blivit så stora som de blivit, inte bara i Sverige utan även i resten av världen. Tyvärr har de inte lyckats fånga mig. Det känns lite tråkigt när jag banar mig genom publiken att jag inte kan känna samma glädje som fansen inför den här spelningen. För trots mitt svala intresse för Mando Diao är detta riktigt bra.
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.