Redan innan konserten börjar märks det att Morrissey är vegetarian och att han inte riktigt gillar att vi andra äter kött. Musiken som spelas i högtalarna innan bandet går på handlar om ”I got vegetables, I don’t need animals” och det närmsta BBQ-stället har fått bomma igen under konserten.
Det blir än mer uppenbart när bandet uppenbarar sig på scen iklädda t-shirts med det kärnfulla meddelandet ”Fuck Fur” och under The Smithslåten Meat Is Murder visas bilder från diverse köttfabriker på backdropen.
Om man bortser från detta är han lite segstartad, nästan lite blasé. Men å andra sidan är publiken också det, medvetenheten är stor om att han ställde in i Helsingborg i förrgår på grund av dåligt väder. På Hultsfredsfestivalen är det däremot kanonväder när han kommer ut på Green Stage nere vid sjön och efter några låtar kommer han igång, trots att det ser lite oroväckande ut med hans bandagerade pekfinger på högerhanden. Ett minne från en lite för närgången hund.
Rent showmässigt är det inte så mycket som händer på scen. Han, likt många artister som varit med länge, håller fast vid sladdbunden mikrofon och blir därmed lite bunden mitt på scen. När han dessutom inte har medhörningssnäckor utan bara monitorer mitt på scen begränsas utflykterna än mer.
Så han lutar sig helt klart åt musiken och den kan man inte klaga på. Han har många album bakom sig och plockar man in The Smiths fyra plattor där blir det en stor backkatalog att plocka pärlor ur.
Och plockas gör det. Morrissey har sällan samma utseende på låtlistan två konserter på raken så man vet aldrig riktigt vad man får när han står på scen. Att han är en efterlängtad bokning blir också ganska klart när man ser vuxna män i The Cure-tshirts som tårögda sjunger med i I Know It’s Over.
Så Steven Patrick Morrissey fyller sin funktion i kväll. Han drar mycket folk till både scenen och festivalen, enligt festivalledningen har de sålt överlägset mest endagsbiljetter till idag, och han levererar med besked.
För även om han har en ganska reserverad brittisk stil på scen går musiken fram och det med besked. Vore det inte för all vegetarianpropaganda skulle jag lyssna mer på honom.
Tyvärr kan vi på grund av fotorestriktioner inte visa några bilder från själva konserten, men en bild med anknytning kan vi i alla fall bjuda på!
Setlist:
Panic (The Smiths)
First Of The Gang To Die
I Want The One I Can’t Have (The Smiths)
You’re The One For Me, Fatty
Everyday Is Like Sunday
Ouija Board, Ouija Board
People Are The Same Everywhere
You Have Killed Me
There Is A Light That Never Goes Out (The Smiths)
I’m Throwing My Arms Around Paris
Satellite Of Love (cover på Lou Reed)
I Know It’s Over (The Smiths)
Action Is My Middle Name
Alma Matters
Shoplifters Of The World Unite (The Smiths)
Meat Is Murder (The Smiths)
Irish Blood, English Heart
This Charming Man (The Smiths)