På Hultsfred uppfattade jag att det var ett helt gäng grabbar på scenen, men nu är de fem stycken, och jag undrar om det upplevdes som fler för att de kunde fara runt mer på en större scen. Oavsett så är inte Movits! energi lägre för att det är en mindre publik, procentuellt sett är det marginellt. Johan Rensfeldt, mannen med mest skägg och mick-tid, blandar sin norrbottniska med lite förortsslang, något jag finner mycket gulligt.
På de här veckorna sen Hultsfred har jag lyssnat in mig på deras låtar och skaffat mig favoriter. Inledningen är stark och som andra låt spelar de Röksignaler, och snart även Skjut mig i huvudet och Na Na Nah! Inte många som står stilla. Mina lurviga är i alla fall på gång, det här djupa basbeaten som får hjärtat att vibrera tilltalar mig.
Till allas lycka blir de gästade av Maskinen på låten Limousin, som de har gjort tillsammans. Det blir dans i stora lass och en mycket bra stämning både från och framför scenen. Sista låten de framför är Äppelknyckarjazz, som också får igång många danssteg och studs.
För att jämföra med Hultsfreds-spelningen så är det rätt jämt. Solsken och publikantal får ändå Hultsfred att ligga steget före, men Movits! kan bevisligen fixa fram en baluns var de än är.