25 minuter efter utsatt tid kliver han då ut på scenen och hojtar ”Hello!” och kör igång. Basen får min bröstkorg att vibrera. Nick Cave manar på publiken. Han är väldigt karismatisk, nästan demoniskt, och jag har svårt att slita ögonen från hans framfart på scenen. Han hoppar, dansar, poserar och gestikulerar vilt omkring sig. Han trollbinder oss med låtar som Tupelo, Dig, Lazarus, Dig!!! och Stagger Lee. The Ship Song, som han tillägnar PJ Harvey, river ner mycket applåder. Applåder som övergår i jubel när han fortsätter med Henry Lee. Från första till sista rad i publikhavet sjunger man med. Detta blir en mäktig avslutning som gör sig riktigt bra i ovädret. När jag lämnar festivalområdets lera känner jag mig mycket imponerad av Nick Cave. Han är en artist som faktiskt gör sig riktigt bra i busväder.
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.