Nåväl, bandet har kommit till Bryggarsalen för att leverera, ganska så snart så det klart att Nominon är den i särklass mest erfarna och även bästa akten under festivalen. Från start till mål sätts ett furiöst tempo som egentligen bara bryts när Henke Skoog berättar för publiken vilka as de är eller för att kasta en inte så välriktad ölflaska. Man kan förstås ha synpunkter på Skoogs knasigheter, eller så tar man det för vad det är och den uppbyggnaden som det ger, jag väljer definitivt det senare.
Rent musikalsikt finns det inte så mycket att klaga på, bandet går på som en ångvält i dryga timmen, det är tillräckligt tajt och growlen sitter där den ska genom hela giget. Musiken är till bredden fylld med härlig ondska, aggressivitet och massvis med jävlar anamma. Nominon har heller inga problem med att visualiera energin, det är brutalt närgånget och utstrålningen från hela bandet är total. Även i de mer medvetna bitarna som den synkroniserade headbangingen kommer dom undan med mörker och jävulskap.
Bandet bjuder helt enkelt på ett gig i hög klass, erfaret men inte trött, tokmosande men utan att tappa det musikaliska. Fint säger jag och lyfter på den imaginära hatten!