Setet är genomgående intressant, bra fart och det är på det här viset thrash ska framföras. Rötterna ligger fint i åttiotalet men utan att helt låsa sig fast i Bay Area-giganternas fotspår och man vågar hitta sin egna väg genom musiken. Obscyria blåste in med välbehövlig energi till Bryggarsalen, fint säger jag.
