Bland de första låtarna hör vi Kan jag få ett vittne? och då lugnar han ner sig lite från sitt tidigare fladdrande runt scenen. Det fungerar utmärkt för honom, hans scennärvaro är tillräckligt stark för att nå ut till oss. Han spelar tidigt Hur dom än och det är smart att sätta en hög ribba direkt, vilket han lyckas hålla uppe högt hela konserten igenom i och med hans nästintill perfekta setlist.
Det enda jag har att klaga på är ljudet, det blir lite burkigt emellanåt och varken Linnros eller de andra i bandets sång hörs riktigt bra. För mig borde de genomtänkta texterna och de tekniskt bra låtarna med fina detaljer behandlas med mer vördnad.
Jag är mycket positivt överraskad av Oskar Linnros, på något sätt hade jag fått för mig att han skulle vara svår och dryg, men jag blir extremt motbevisad. Han är ödmjuk och charmig, hela tiden håller han hög standard på allt från syntspelande, mellansnack och dansmoves.