Tyvärr är största scenen alldeles för stor för Pelle Ossler och starttiden arbetar inte heller till hans fördel, halv sex på eftermiddagen i strålande sol. Men en trogen publik har ändå hittat dit, även om en scen av Chilis storlek och intimitet hade varit mycket bättre.
I grund och botten har han en hel del bra melodier och tänkvärda texter, men tyvärr tar mängder av sjukt distade gitarrer, framkallade rundgångar och rent allmänt slammer udden av det hela. Men här och där lyser några klara stjärnor igenom, som Borra Hål och Elvis På Institutionen. Samtidigt kan man inte undgå att imponeras av Conny Nimmersjö (bob hund) och hans sätt att få de mest oväntade ljud ur sin gitarr.
På det stora hela är det trots allt en bra konsert, han har ett gäng riktigt trogna fans som står längst fram vid kravallstaketet och ropar internskämt upp på scen så musikerna står och flinar, några moln kommer och skymmer solen så det blir lite mer stämningsfullt – då gör det inget att min kära mor skulle klassat det hela som ”svår musik”.
Fråga: är inte Pelle Ossler (på håll) sjukt lik Tim Robbins i Nyckeln Till Frihet?
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.