Visst, Tägtgrens röst har sett sina bättre dagar men pulvret sparas det inte på, det är fullt ös från start till mål. Publiken bjuds på en diger spellista ur Pains fina katalog, allt från Same Old Song till Dirty Women och The Great Pretender avhandlas i ett rasande tempo. Men konsertens höjdpunkter nås under hiten Shut Your Mouth, On and On och min personliga favorit The End Of The Line.
Det är lagom publikfriande och bandet lyckas med små medel ånga igång publiken och skapar festivalens ditintills bästa tryck. Stundtals är stämningen riktigt fin och Tägtgren verkar vara glad över att återigen spendera energi på Pain efter en tids Hypocrisyarbete.
Spelningen var helt klart en fullträff och jag kände mig mer än nöjd när jag gick vidare mot nästa äventyr!