Det är riktigt tungt, brutalt och dynamiken i spelningen är bra. Bandet ger verkligen allt men får sällan något ordentligt gensvar från publiken, som i ärlighetens namn var en av festivalens sämsta. Men stundtals får britterna ändå den lilla samlingen att röra på sig.
Bäst för kvällen är utan tvekan Hallowed Land från smått kultförklarade albumet Draconian Times, men det fanns även en hel del andra godbitar som nådde absolut toppklass. Faith Divides Us – Death Unites Us, titelspåret från senaste plattan Tragic Idol och den fantastiska Simple Reminder är alla riktigt bra.
Värt att notera är även att svenske Adrian Erlandsson sitter bakom trummorna och som han gör det! Jag vågar nog påstå att Erlandsson är en av de bästa metaltrummisarna Sverige har haft. Han har tidigare bankat skinn i storheter som The Haunted och Cradle Of Filth, han är också på Sweden Rock för At The Gates återförening.
Sammanfattningsvis så vill jag säga att det var en fenomenalt bra spelning men jag önskade att de hade fått spela för en större och bättre publik, för det var de värda.