{joomplu:31651 right}Nu är det rejält med folk på plats framför Stage of Joy-scenen, många av dem har väntat under Nationalteaterns framträdande och vissa av dom ända sedan området öppnade. Man skulle kunna säga att förväntningarna är stora. Rejält stora.
Dessvärre har jag väldigt svårt att höra vad Hayley Williams sjunger. Inte så att det är otydligt, men det är mera skrik än sång för det mesta.
Men det går nog på energikontot, för energi – det finns det! Bandet, helt klädda i svart, hoppar omkring som om det inte funnes någon morgondag och Hayley Williams, också i svart förutom sitt knallröda hår och ena (!) vita byxben, ligger inte långt efter.
De är överallt på scen på samma gång, eldar på publiken som redan är i extas och river av låt efter låt i ett brutalt tempo. Ignorance, That’s What You Get, Playing God, nya låten Monster. Men de hinner också med att lugna ner det hela genom en akustisk session som de stoppade in när de insåg att de hade mer tid än vanligt på sig för att vara en festivalspelning.
{joomplu:31656 left}Efter The Only Exception och Brick By Boring Brick är det dags för Misery Business, men som kryddas lite extra när de tar upp en lycklig ung dam från publiken som får sjunga med i låten. Egen mikrofon (gul till skillnad från Hayleys röda) och hon får dessutom sjunga första versen själv. Behövs det påpekas att publiken var med på noterna?
Jo, det här var något i hästväg. Paramore mötte en till stora delar redan frälst publik men satte högsta fart ändå för att övertyga samtliga på Putte i Parken. Are you impressed? I’m impressed!
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.