Efter att både Travis Scott och Kelela ställer in med kort varsel fick Göteborgspubliken just Parham med vänner som tröstpris. En fantastisk möjlighet kan en tro men en otacksam gåva då Parham får stiga på efter Stormzy som nästan fick Linnétältet att börja brinna.

Klädd i ett otroligt självförtroende som bara en man som bär ljusa byxor i hällregn och lera har, stiger han på scenen i kondensen som skapats av publiken. Och det är här det på något sätt inte går hela vägen. Ljudkvalitén var inte värdig Parhams framträdande och stundvis så hördes vare sig han eller hans gäster över den distade basen. Materialet som har en vacker balans av skörhet och styrka nådde inte fram och det är tydligt att bristen på tid har spelat in. För efter att ha följt Parhams utveckling på scen så är det inga tvivel på att han är kapabel att styra ett framträdande på större scener.

Med två album i bagaget har han bevisat hur han kan manövrera det svenska språket så att det verkligen får lysa. Ett exempel är Håller mig vaken, en vibrerande låt som lyckas vara både karismatisk och sexig trots att svenska språket sällan har ord som kan tävla med engelskan eller spanskan när det gäller material som rör åtrå och sex.

Dock är det glädje som utspelar sig på scen och publiken slöt upp för att se Göteborgssonen. Förhoppningsvis blir det här katalysatorn till att kicka igång karriären till nästa nivå. Så att vi får fortsätta se Parham på stora scener från och med nu. För denna artist har all kaliber och talang för att fortsätta att vara en huvudakt på bästa speltid. Men då unnar vi honom bättre ljud så att vi faktiskt får höra hans material och inte bara basgången. Är det någon som har förtjänat det så är det Parham.

Docenterna, Hasslöfestivalen, Hasslö 2018-07-13
Stormzy, Göteborg, Way out West, 2016-08-13

Pin It on Pinterest

Share This