På väg in på området kan jag redan höra honom spela. Passenger eller Michael Rosenberg som han egentligen heter står helt själv på festivalens största scen. På något märkligt vis lyckas han fylla upp den stora scenen med endast svart backdrop och en gitarr.
Det märks tydligt att han har bakgrund som gatumusikant, han har bra kontakt med publiken och varvar med mycket mellansnack mellan låtarna. Men han kan även avbryta mitt i en låt för att göra kommentarer. Både på saker som händer i publiken men även på sina egna textrader, extra mycket i låten I Hate, där han radar upp en massa saker han hatar och frågar publiken om de håller med honom, ber tom om ursäkt på vissa ställen. Han sjunger sen, Keep your Hollywood stars, and their stupid cars and the Bo-tox, that makes them look fucked. Nu stannar han till och med upp längre och berättar att denna rad inte uppskattades Los Angeles. Detta får alla i publiken att skratta och klappa händerna högt.
Han har verkligen med sig publiken hela tiden, ännu mer jubel kommer när han spelar en cover på Aviciis Wake Me Up, som snyggt går över till hans största hit hitintills, Let Her Go. Det har gått 1.5 år sedan han slog igenom med den. Nu sjunger verkligen alla med och regnet lättar och man kan börja ana en sol. Det är en vacker stämning, vi får även höra en fin duett mellan honom och Stu Larsen som bjuds upp på scen, en tidigare kollega från när han var gatumusikant och turnerade i Austarilen och Europa, och som bara några timmar tidigare på dagen spelat på Bråvalla.
Spelningen avslutas med Holes och han får ännu en gång med publiken, jag går där ifrån med en glad känsla och ser fram emot att höra vad Bråvalla har att bjuda på resten av denna lördag, hoppas främst på uppehåll och inga fler överraskande olyckor.