Publiken jublar och klappar takten när Salems band drar igång första låten. Jag skymtar Salem själv dansandes bakom scenen innan han tar steget ut i strålkastarnas sken. Efter en lite trevande inledning radar han upp mina favoritlåtar It’s Only You och Roxy. Publiken börjar nu vakna till på allvar, de applåderar ljudligt och sen finns det ingen hejd på det hela. Det klappas, tjoas och dansas. Givetvis sjungs det också med. Som i senaste singeln 4 O’Clock. Salem konstatera lugnt att vi verkar vara med på det mesta och stoppar därför in en lugn låt i form av Brooklyn Sun.
Salem ser så oförskämt bekväm ut på scenen. Även när han tappar bort texten till Astronaut! Stundtals påminner han om en galen professor där han dansar bakom sin synth, han skruvar på den och får fram omöjliga ljud.
Avslutningen är av högsta kvalité. Med låtar som Good Song, Dream Girl, Parking Lot, It’s True och Keep On Walking går det ju knappast att misslyckas! Varken Salem eller publiken verkar få nog men alla spelningar har ju ett slut. Efter extranumret I’m So Happy tackar Salem och bandet för sig med en bugning. Själv kan jag konstatera att min festivalsommar knappast kunde fått en bättre inledning.