Förutom det vanliga bandinnehållet; gitarr, bas och trummor, har de trombon, klarinett, trumpet, fiol och diverse maracas. Blåsarna är i perfekt symbios och de tre sångerskorna är väldigt tajta i sina stämmor. Jag är otroligt imponerad över hur bra de är på sina instrument, alla får en chans att visa upp sina färdigheter i olika solon. Hur enkelt är det att sola på trombon liksom? De har bara spelat ihop i knappt ett år, vilket jag knappt kan tro på när de är så samspelta. Det skulle lika gärna kunna bli rörigt och grötigt när de är så många, men det blir det inte alls.
Jag kan kasta positiva adjektiv över Sallyswag hur mycket som helst, de har en unik stil där de mixar ihop olika genrer i samma låt. Till exempel börjar Sanna Eriksson, en av sångerskorna (som har en utomordentligt bra röst), sjunga på en lugn visa, som sen blir en gungvänlig reggae-låt. Många av låtarna har ett funkigt grundsväng, och så strösslar de över en folkvisefiolmelodislinga i allting, och sen kommer en hiphoplåt med rap där fiolen återigen ger en extra dimension. Alla borde kolla in Sallyswag och om de är så här bra efter ett år, då kommer de kunna skapa magi i framtiden. Jag älskar att det bara är tjejer i bandet och att de alla har sin egen stil.
De lyckas med sitt mål kan en lugnt säga; det är ingen som står helt stilla i publiken.