Några minuter innan de ska gå på är det oroväckande tomt framför scenen och jag kollar faktiskt i schemat om jag är vid rätt scen, men strax därpå börjar publiken komma springandes, bokstavligt talat.

Deras musik är ganska svårdefinierad men boogieinspirerad punkrock borde ligga nära till hands. Det eller ”som ZZ Top fast tyngre” som grannen i publiken uttryckte det under en av de mer svängiga låtarna.

Samtidigt är det indieposer på scen för hela slanten, men med så mycket glimt i ögat och ett flin i mungipan att man blir alldeles glad av det! Men med Robert Gustafsson på gitarr och sång, Boyd Coddingtons reinkarnation på bas och Wolverine på trummor kan det inte gå fel!

Vi får höra en hel del från debutplattan (Missy, Hard Way Honey och Heartbreaker bland annat) plus ett och annat från det kommande albumet.

Jubel bland oss äldre blir det när Big Fred får stor respons på frågan om hur många som var födda på 80-talet i publiken? ”Tja, då fanns ni nog inte när den här skrevs” konstaterar han och de sparkar igång sin fullständigt lysande version av Alphavilles gamla dänga Big In Japan.

Playa är en liten scen med tight schema, men när de avslutat studsar de snart tillbaka in igen och river av en kort och snabb version av Get The Fuck Off My Stage, fast utan gitarrsolo. Big Fred tyckte att han inte riktigt klarar av Aki Morimotos gitarrsolo från skivan…

Trots ett uteblivet solo av en riktig gitarrvirtuos har Satan Takes A Holiday levererat och det med besked! Var detta festivalens positiva överraskning? Det är en dag kvar, men de ligger väldigt bra till!

Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.

Teddybears, Siesta!, Hässleholm, 2010-05-28
Amanda Jenssen, Siesta!, Hässleholm, 2010-05-28

Pin It on Pinterest

Share This