Grabbarna i bandet har visserligen men hel del att skylla på, dels var det lite tekniskt strul som styckade av spelningen och dels blev ordinarie trummisen, Richard Evensand, sjuk. Han ersattes på kort varsel av Christian Netzell (Volturyon, Spasmodic) vilket han visserligen gjorde med bravur. Att gå in en till två veckor innan och göra ett så pass bra jobb bakom trummorna är faktiskt helt fantastiskt.
Men, det tar dock inte bort det faktum att konserten hade ett överlag lågt tempo mellan låtarna, mellansnacken var aningens för sega och bandet fick inte in någon bra rytm. Jag upplevde det som relativt segt bitvis och det är så himla synd, för när de hade ångan uppe och körde på gjorde de ett strålande jobb.
När det handlar om Sectu så talar musiken ofta för sig själv, senaste plattan, Gerra, var riktigt bra och det man lirade från kommande plattan som dyker upp i juni gjorde mig väldigt nyfiken. Framförallt svåra och råa The Wanderer var ett väldigt välkommet tillskott. Men även om det musiken bär och bandet gör ett riktigt trevligt intryck under låtarna så anser jag att det krävs mer av ett band i Sectus kvalité för att jag skall vara nöjd.