När dagishumorn är någorlunda återhållen, det är då de presterar som bäst, när det inte fullkomligt spårar ur i en orgie i kiss, bajs och sex så är det till och med härlig underhållning. Men när man strävar efter att gå så långt över gräsen man överhuvudtaget kan på en scen så blir det lätt för mycket och det blir alldeles för mycket.
Steget från knasig show till larv för sakens skull är hårfin och Skitarg håller sig tyvärr på fel sida alldeles för ofta för att jag ska få ut det jag vill av spelningen. Men visst, är man inte knusslig och ute efter något sjukt att titta på så är bandet rätt akt att kolla in.