Efter den inledande chocken är det faktiskt lite svårt att hämta sig, men Slayer släpper lös sin kompromisslösa thrash över oss direkt och med tanke på publikens reaktion är de efterlängtade.
Nu är inte Slayer det jag vanligtvis sätter på hemma när jag står och diskar, men jag har i alla fall sett dom förr. Då stod jag vid Hawaii på Hultsfred (saknar!) i höjd med mixertornet och trots att jag hade öronproppar tyckte jag att ”Faan vad högt!” Sedan dess har Socialstyrelsen satt decibelgränser och de har satt åldersgränser, men på Sonisphere är det högt igen. Inte lika galet högt, men ljudteknikern hade nog både ett och två ögon på decibelmätaren misstänker jag.
Slayer har aldrig haft mycket till scenshow och så är det inte heller idag, de står framför sina förvisso imponerande väggar av Marshallförstärkare och spelar så hårt och argt det går. Och hårt och argt är det, men när kameran zoomar in Tom Araya i mellansnacken visar sig en glad gammal farbror med grått skägg på storbildsskärmen som undrar hur vi har det i regnet. Sedan drar de igång nästa låt och då är det hårt och argt igen.
Så är det något Slayer bevisar idag är det att ibland spelar ålder inte någon roll, det är bara att ösa på!
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.