Mellan låtarna är hon magnifikt duktig på att prata med oss. Det blir som en extra låt att lyssna på hennes melodiska röst och poetiska ord. Vid ett tillfälle läser hon en dikt om arv och att vara den man är oavsett ursprung och det blir som en fantastisk poetry slam som frambringar stora applåder och gåshud på mina armar. Inför de flesta låtarna berättar hon målande om dem, och det är lätt att dras med och föreställa sig en norrländsk skog.
Innan sista låten berättar hon att det för 50 år sedan var förbjudet att jojka på allmän plats, men nu står hon här och får betalt för det. Det är alltid lika fascinerande med sådan utveckling och Jannok är en föredömlig representant för det samiska folket med sin styrka och självsäkerhet. Hon ingår i ett projekt som heter fem folk festival, där målet är att öka kunskapen om fem nationella minoriteter; romer, judar, tornedalingar, sverigefinnar och samer. Jannok gör ett strålande jobb och i sista låten sprids det ut rök över hela scenen som tillsammans med hennes låt skapar illusionen av dimhöljda ängar med en vacker sjungande kvinna i mitten.