De fina slingor som dominerar och driver musiken drunknar i en strävan efter att vara annorlunda och gå sin egen väg, det känns trött och livlöst och den haltande sången skriker efter något att ta fäste i. Instrumenten går sin egen väg och har svårt att bilda en enhet, bra progressiv musik stretar och drar men tillsammans och i samförstånd men när sólstafir krossar sina egna alster varken stampar eller nydanar tonerna och allt blir bara en enda stor gröt som hamnar i limbo.
En av Getaway Rock Festivals sämsta spelningar hittils slutar nästan i katastrof och det är med en lättnadens suck publiken får andas friskluft när konserten äntligen är över!