Publiken som samlats är väldigt, väldigt ung och får mig att känna mig väldigt, väldigt gammal. Trots att texter som handlar om att planka på tunnelbanan snarare tillhör min vardag än ungdomarnas så hindrar det givetvis ingen från att sjunga med så högt det bara går. Händer lyfts mot taket och allt som sker på scenen dokumenteras flitigt i de flestas mobiler.

Stämningen är det absolut inget fel på med det räcker inte till för att imponera på mig ikväll. Storheten hos Stor har helt gått mig förbi och jag känner mig tämligen säker på att våra vägar inte kommer korsas fler gånger. Däremot så känns Linda Pira som ett mycket mer intressant namn för mig och jag skulle gärna vilja se henne på egen hand. På tal om att se… Det hade ju varit trevligt att se något över huvud taget av spelningen. Det är dessvärre nästintill omöjligt då scenen inte är högre än tre decimeter, något som inte direkt underlättar för oss som inte växt oss så långa. Ibland kan jag skymta ett huvud någonstans ovanför alla vajande händer men mer än så är svårt att se.  

Jag kan konstatera att svensk hiphop fortfarande är något av ett chansspel för mig. Ibland får jag in en fullträff, andra gånger blir det inte mer spännande än en gäspning. Ikväll gäspar jag, går ut och tar lite frisk luft och hoppas på bättre lycka nästa gång. Håll tummarna för mig!

Sibille Attar, Storsjöyran, Östersund, 2013-07-26
Darin, Storsjöyran, Östersund, 2013-07-26

Pin It on Pinterest

Share This