Festivalen tvingades öppna senare än planerat idag på grund av att stormar under natten medfört vissa skador på området, men det är inget jag märker av. När jag läste det föreställde jag mig nedblåsta tält och kraschade läktare, men det är inte märkbart vad dessa skador varit. Inne på lilla scenen är stämningen god och folk som inte känner varandra dansar ihop och möts i sitt musikintresse. Jag gillar Sneijder fast jag inte hört honom innan. Det är dansvänligt och skönt att lyssna på, inte hetsigt men inte heller lamt. Nästa som ska spela är Chicane och honom har jag hört lite av innan. Det är ingen paus mellan dem, musiken bara flyter in från den ena DJ:n till den andra och alla applåderar för att hylla Sneijder medan Chicane tar plats och får överta applåderna för sin entré. Inget stillastånd, the music must go on.
Det är definitivt mer folk ute på området idag än igår, när jag lämnar lilla scenen där det varit luftigt och lätt att röra sig så kommer jag ut i ett myller av människor. Det dansas överallt, för musiken hörs överallt. Inte heller idag sparas det på konfetti, i de starka vindarna flyger det och stora serpentinband över hela området, blandat med några uppblåsta kondomer och små badbollar.
På väg mot toaletten går jag förbi main stage och lyssnar på Dada life som jag kan mycket lite om, men de drar mycket folk och skapar dansfest i solen. De kör många remixar på andras låtar, jag hör Swedish house mafias Antidote och Beastie boys Fight for your right to party. Publikfriande kanske, men party är det definitivt. Alla videoskärmar runt scenen är igång, men det syns knappt någonting på dem. Det hade varit häftigare om de hade synts mer, kanske hade det blivit bättre om det funnits en svart backdrop bakom för att slippa genomskinligheten, för nu är det bara så att en anar att det rör sig lite färger där. Med en sådan stor scen kan en tycka att de borde lagt ner lite mer energi på att få det bra.
Den första av de två stora akterna på main stage är Calvin Harris. Låten Under control skapar allsång och jag får kämpa mig fram bland alla människor för att se scenen. Även I need your love är en sån som de flesta kan och älskar. De mer insatta i musikgenren kan tycka att det är för kommersiellt, men jag gillar ändå att det skapar en feststämning bland publiken. Jag tränger mig fram närmare scenen och dras med i stämningen. Jag är inte den som studsar och hoppar till musik, men jag kan ändå inte låta bli att dansa när alla runt omkring mig gör det. Skulle bara kännas konstigt om jag stod helt stilla fast marken gungar. Sist ut är David Guetta och i princip alla på festvalen är på plats. Pyroteknik och konfetti används även här till max och det sprutas eld på sidorna av scenen i nästan varannan låt. Det går inte att förneka att det gör konserten till en större upplevelse när fyrverkerier smäller av i takt till musiken. När jag börjar röra mig mot utgången för att slippa den värsta trängseln spelas Without you och sen Titanium och det är ett perfekt avslut på en bra festival. Publikens sång hörs nästan hela vägen till Karlaplan och de största fyrverkerierna de sparat till sist visar oss var skåpet ska stå.