De använder sig av tuff indiepop med synth-inslag och skapar ett lättlyssnat sound. Båda två sjunger väldigt bra och deras starka röster binds ihop av snygga stämmor. Gitarrerna används främst, men jag gillar när det kommer fram lite elektro-influenser med synt och piano.
Jag önskar att jag verkligen älskade det här, jag vill inte känna att det är lite slätstruket och oinspirerande. Men det gör jag tyvärr, enda låten som fastnar nämnvärt är Closer, som jag gillar mer och mer när jag lyssnar på den inspelade versionen. Tråkigt nog så är ljudet väldigt högt och skarpt, som om ljudteknikern glömt att vrida ner diskanten lite.
Alla i publiken verkar nöjda och glada, men för mig är det här ingen höjdare alls. De är duktiga och spelar bra, men när de slutat spela kan jag knappt minnas något annat än deras härliga utstrålning.