Redan under introt till Tillbaks till Trehörnsgatan har Ossler stråken framme och gnider på gitarren, faktiskt precis som vanligt! Men mer ovanligt är att tv-skärmen vid sidan av scenen är svart, till förtret för alla de runt mig i höjd med mixerbordet och som inte är riktigt lika långa som alla andra.
Men det ska de nog vara tacksamma för, de eländiga stroboskopen vi fick stifta bekantskap med under vinterturnén är nämligen kvar under Miss Huddinge -72. De återkommer dessutom då och då under konserten och är ett inslag jag absolut inte begriper mig på.
Något som är kvar är Thåströms fantastiska mellansnack, eller rättare sagt avsaknaden av dem då han inte är så pratsam av sig mellan låtarna. Fast han har självdistans nog att säga ”Varsågoda” emellanåt, istället för det obligatoriska ”Tack”. Lite humor i det lilla!
Sedan kom det en ögonöppnare åtminstone för mig när han introducerar den fantastiska Främling överallt som ”En sång om min far. Till pappa”. Där fick den låten en helt annan innebörd!
Torsdagen på Siesta! har varit relativt varm med ganska mycket sol, men nu när skymningen faller blir det snabbt kallare och publiken är lite svårflörtad. Längst fram är det armar i luften hela tiden, men det är inte många rader bak förrän det är lugnare. Men som vanligt är det en gammal låt som får igång publiken ordentligt och det är Rock ’n’ roll e död. Fullt med händer i luften!
Även om publiken inte är hundraprocentig så är situationen en annan på scen – Thåström far omkring som vanligt, viftar med händerna och springer dessutom och tacklar både Ossler och basisten.
Brev Till 10:e Våningen, en lugn akustisk pärla bland all relativ mangel vi hört i kväll avslutar innan två extranummer i form av Släpp Aldrig In Dom och Du Ska Va President serveras. Men minsann får vi inte Långt Långtbort också som en liten bonus!
Ebba Grön verkar vara ett helt avslutat kapitel för Joakim Thåström numera. Redan under vinterturnén reagerade jag på att Die Mauer strukits och den lyser fortfarande med sin frånvaro. Naturlig utveckling säger vissa, tråkigt säger andra – jag lutar åt att hålla med de senare, Ebba Grön utgör trots allt en milstolpe i svensk musikhistoria.
Setlist:
Tillbaks på Trehörnsgatan
Miss Huddinge -72
Aldrig Nånsin Komma Ner
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Keops Pyramid
Främling Överallt
Kärlek Är För Dom
Axel Landquists Park
Rock ’n’ Roll E Död
Fanfanfan
Kort biografi med litet testamente
Ungefär Såhär
Alla Vill Till Himlen
Brev Till 10:e Våningen
Släpp Aldrig In Dom
Du Ska Va President
Långt Långtbort
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.