Han framförde samtliga av låtarna perfekt, med sin karaktäristiska röst och sitt speciella scenspråk och han använde hela den stora scenen för sina yviga gester. Bandet var väldigt tajt utan några större utsvävningar så Thåström kunde göra lite som han ville där uppe på scenen.
Det var överlag riktigt bra stämning i publiken, stora delar av publiken sjöng med och klappade händerna, men det var också en del som var besvikna, folk gick och jag hörde kommentarer om att det var alldeles för dåligt tempo. Jag personligen tycker att Thåström är lika bra när han kör lågt tempo som högt tempo men jag kan också förstå de som tycker att det blir lite långtråkigt.
Sammanfattningsvis så var det en riktigt bra spelning, snyggt förpackad med både bra ljud och snyggt ljus. Det fanns många höjdpunkter i den härliga sommarkvällen som till exempel Axel Landquists park, Beväpna dig med vingar och den helt fantastiska Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce. Visst skulle vissa kanske önska lite högre tempo emellanåt men jag tycker att det var en riktigt bra avslutning på festivalens första kväll, och en sak är säker: Thåström lämnar ingen oberörd!