Så ligger läget även live, förutom den uppenbara coverbandskänslan som oundvikligen sköljer över en, så är det en rätt trött uppvisning publiken på Väsby Rock Festival bjuds på. Weir med sina supersnabba solglasögon gör inte många knop på scen och sångaren Jacopo Meille (som för övrigt innehar rekord i antal år som sångare i bandet med sina elva) sjunger visserligen bra men det egna uttrycket är helt frånvarande. Spelningen tar sig visserligen när kvintetten drar upp reglagen mot slutet och börjar damma av klassikerna från glansdagarna.
Men inte ens då förmår Tygers Of Pan Tang att uppbringa några större höjder och det hela känns som en uppgiven axelryckning.