Två tecken på att jag gillar det jag ser är att jag fånler och stampar takten. Dessutom brukar jag helt glömma bort att anteckna… En synnerligen dum egenskap hos en recensent kan man tycka. Mina anteckningar från just den här spelningen är väldigt knapphändiga, det kanske kan ge en hint om vad jag tyckte om det?
Jag har svårt att sätta fingret på vad det är med det här som jag gillar så mycket. Kanske är det för att jag aldrig tycker punken blir tråkig, att det aldrig blir frågan om några långa segdragna ballader? (Just segdragna ballader är något jag har mycket, mycket svårt för och helst undviker.)
I fallet med Vånna Inget så tycker jag att de har allt jag vill ha av ett punkband. Det både låter och ser bra ut. Dessutom har de en sångerska som jag gillar skarpt. Tänk att en så späd kropp kan dölja en sån röst med så mycket riv i! Jag gillar drivet och aggressiviteten i det här också. Det är punk; inget mer, inget mindre och jag känner mig väldigt hemma med det.