På Väsby Rock Festival trycker dock Blackie ner alla frågetecknen i tvivlarnas halsar och levererar en show som att han vore trettiofem år yngre. Om det är för att det numer är gud snarare än satan som vägleder honom låter vi vara osagt, men om det skulle finnas en gud på Väsbyrocken så föddes han antagligen som Steven Duren. W.A.S.P tuggade sig igenom headlinegiget som att det inte fanns någon morgondag, bandet backade upp och förstärkte Lawless unika stämma, som fortfarande håller väldigt hög klass.
En riktig holmgång avslutar således Väsbyrocken, en total överkörning virilt driven av en utstrålning som lyste starkare än den magnifika ljussättningen. Så egentligen är det bara att slipa sågklingorna och invänta nästa Sverigebesök, hela sex datum under hösten, missa det för guds skull inte!