Publiken är med på noterna redan från start och bandet får ett bra stöd som de helhjärtat flera gånger talar om hur mycket de uppskattar. Martin Molin har en högtalare framför sig som förstärker ljudet av jubelväggen framför dem och han uppmanar alla att ta kort och filma för att skicka till dem, för de har ingen fotograf och de ”älskar att titta på bilder av sig själva”.
Scenen är full av olika instrument och ovanför hänger stjärnor ner, en kreation som skapats av Martins mamma. Det, tillsammans med bandets likadana uniformer, skapar en bra bild av deras image och vad de vill förmedla.  

Temat från Detektivbyrån hänger kvar, det fantastiska sättet att utnyttja nästan vad som helst att skapa musik med. En skrivmaskin, en speldosa och melodiskt starkt visslande av David Zandén. Lekfullheten finns kvar, de är modiga att testa nya ovanliga saker och alla i bandet spelar på de olika instrumenten. Jag gillar att det inte är uppdelat vem som gör vad, även om det finns en tydligare trummis och basist så byter de friskt mellan de andra kreationerna. Jag imponeras av musikernas ombytlighet och allas känsla för rytm, det är fascinerande att de minns alla små nyanser och detaljer i låtarna. Alla slags takter blandas hejvilt men aldrig blir det en miss. Kanske är det mer skillat än att spela i ett traditionellt band där det ”bara” handlar om ackord och några verser med text att komma ihåg.

Min favoritlåt är nog den mest kända, lite lugnare Sommarfågel. Sista låten Paradis ökar i intensitet efter att en fantastisk uppvisning av en theremin blir till ösig rock, och det avslutar en för mig fulländad konsert med bravur. 

Movits!, Hultsfredsfestivalen, Stoxa, 2013-06-15
Portishead, Hultsfredsfestivalen, Stoxa, 2013-06-14

Pin It on Pinterest

Share This