Musicstage.se

Death Kills festival 2015

Nominon, Death Kills Festival, Bryggarsalen, Stockholm, 2015-02-28

Pressbild: Nominom, LogoDen stora headlinern under Death Kills Festival är utan någon större konkurrens Nominon, veteranerna inom dödsmetall-scenen har för länge sedan tagit sig ur underground-träsket. Bandet är hyfsat internationellt erkänt även om man slog igenom lite för sent för att kunna haka på den death metal-våg som svepte med sig svenska band i det tidiga nittiotalet. 

Läs mer...

Inisans, Death Kills Festival, Bryggarsalen, 2015-02-28

Pressbild: Inisans, Logo

Ännu ett tokmosande dödsmetall-band äntrar scenen inne i Bryggarsalen, denna gång är det Nora-akten Inisans tur att sprida energiska blastbeats och riff hämtade ur domedagen. Eller, med handen på hjärtat är jag villig att erkänna att det inte direkt rör sig om rakt på, nermejandes death metal utan en ganska melodibestyckad best. Man utmanar egentligen aldrig ramarna för old school death metal, men bandets dynamik inom genren är riktigt trevlig utan att tumma allt för mycket på ondskan.

Läs mer...

Phidion, Death Kills Festival, Bryggarsalen, Stockholm, 2015-02-28

Pressbild: Phidion, LogoSåja, Phidion är ett band som har i princip hela paketet, aggressiviteten, energin och utstrålningen är hela tiden närvarande. Låtkatalogen räcker gott och väl till för ett timslångt set och publiken skänks en fin dynamik rakt igenom spelningen. Med toppar som Warzone och den allsångsvänliga, nåja, Anthropophagus hittar bandet hem ordentligt.

Läs mer...

Corrosive Carcass, Death Kills Festival, Bryggarsalen, Stockholm, 2015-02-28

Pressbild: Corrosiva Carcass, Logo

Första bandet ut dag två på Death Kills Festival var Corrosive Carcass, förväntningarna på en öppningsakt under en undergroundfestival är väl sådär. Men bandet levererade långt över förhoppningarna, en halvtimmes tokmos väntade de besökare som tagit sig till Bryggarsalen. Visst, bristen på erfarenhet var förstås påtaglig, kontakten med publiken bristfällig men bandet kompenserar med rå energi som känns äkta.

Läs mer...

Desolator, Death Kills Festival, Bryggarsalen, Stockholm, 2015-02-27

Desolator som ersatte avhoppade Paganizer i sista stund bjuder Death Kills Festivals besökare på grymt oartikulerat tokmos, inte genomgående jättebra men hela tiden med en energi som fyller ut scenen. Bandet delar growlen över tre sångare, vilket skulle kunna innebära ett dynamiskt koncept men man misslyckas med att förvalta det och den extra dimensionen uteblir.

Läs mer...

Nattas, Death Kills Festival, Bryggarsalen, Stockholm, 2015-02.27

Pressbild: Nattas, LogoI Paganizers hastiga frånvaro får nog Nattas räknas som kvällens på förhand mest intressanta akt men man har lite svårt att leva upp till förväntningarna. Framträdandet är lite väl platt, visserligen är Eds bas förbaskat fin och fyller upp stora luckor i tyngden men den räcker inte till i det stora hela. Rent generellt är dock bandet rejält tajta, erfarenheten är slående och Nattas vet hur man underhåller. Mouths mellansnack är koncisa och binder ihop giget på ett fint sätt och kvartetten har kvällens mest dynamiska scenspråk.

Läs mer...

Obscyria, Death Kills Festival, Bryggarsalen, Stockholm, 2015-02-27

Pressbild: Obscyria, Logo

Obscyria ska visa sig vara kvällens mest intressanta akt, man visar verkligen hur mycket man kan placera sig fint i ett fack utan att tumma på vare sig dynamik eller egen ljudbild. Thrash metal-bandet plockar visserligen friskt bland dödsmetallen för att hitta influenser men man utmanar egentligen aldrig thrashen på allvar. Man är bekväma i sin egen musikalitet som inte är direkt jätteimponerande men det kompenseras friskt av rått tempo, ett härligt uttryck och en fin karisma i framförallt Shayan Jahanzadeh (sång, bas).

Läs mer...

Conflagrator, Death Kills Festival, Bryggarsalen, Stockholm, 2015-02-27

Thrash metal-bandet Conflagrator är första akten på Death Kills Festival som hamnar under lupp. Bandet visar upp en enastående förmåga i att slaviskt följa ramarna inom en genre utan att vara i närheten av att förnya eller utmana. Är man väldigt konservativt lagd så är det förvisso en händig approach till musiken men det blir lätt enahanda och "hört det förut"-klockorna klämtar med full styrka.

Läs mer...