Musicstage.se

Peace & Love 2009

Chris Cornell, Peace & Love, Borlänge, 2009-06-27

Chris Cornell, som tidigare spelat med bland annat Audioslave, var en av de artister jag såg fram emot mest under festivalen. Än idag kan jag inte riktigt bestämma mig för om han levde upp till mina förväntningar.

Läs mer...

Håkan Hellström, Peace & Love, Borlänge 2009-06-27

Håkan öppnar upp med Tro Och Tvivel från senaste skivan. Publiken jublar. Han följer upp med Ramlar. Publiken jublar. Därefter spelar han Dom Kommer Att Kliva På Dig Igen. Publiken jublar. Ni förstår nog vad jag försöker säga er.

Läs mer...

Lars Winnerbäck, Peace & Love, Borlänge 2009-06-27

Dag tre, sista dagen med Lasse. Idag spelar han med vad som kommit att kallas Daugavabandet i folkmun. Bandet han spelade in förra skivan med och som han turnerade hösten 2007 och sommaren 2008 med. Det är första gången de spelar ihop sedan slutet av augusti förra året och alla verkar peppade och glada.

Läs mer...

Moneybrother, Peace & Love, Borlänge 2009-06-27

Det är en väldigt stor scen Moneybrother spelar på. Han ser väldigt liten ut där han står i mitten, en bit in på scenen, men han skiner som en sol och traskar ut på den utbyggda tunga som är byggd rakt ut från scenen och tar emot publikens jubel.

Läs mer...

Florence Valentin, Peace & Love, Borlänge 2009-06-27

Det är stekande sol, ändå står förhållandevis många tappra hjältar framme vid kravallstaketet. Jag har tre låtar på mig att fota i scendiket, men solen är så fruktansvärt skarp att jag lämnar diket efter endast två.

Läs mer...

Dia Psalma, Peace & Love, Borlänge 2009-06-27

Ännu en tidig konsert, men nu har det hunnit bli lördag. Även idag är det lite klent med publik, men värmen, klockslaget och att det är minst tredje dagen på festival börjar nog ta ut sin rätt på de flesta.

Läs mer...

Slagsmålsklubben, Peace & Love, Borlänge, 2009-06-27

Slagsmålsklubben är alltid roliga att se live, de har alltid något roligt på gång, roliga (men lite förvirrande) mellansnack och en galet bra stämning på sin publik.

Läs mer...

Mötley Crüe, Peace & Love, Borlänge 2009-06-26

Peace & Love fortsätter sin tradition att boka stora gamla band, men som ändå drar galet mycket folk än idag. Tidigare har vi bland annat sett Iggy Pop, Alice Cooper och Sex Pistols i Borlänge - i år dök det upp ett långhårigt gäng i spandex vid namn Mötley Crüe!


Inledningen av showen missade jag helt då Thåströms sista ackord ekade ut på Eldorado i samma stund som Mötley gick på ända borta på Utopia i andra änden av området... Men man kan lugnt säga att jag inte var ensam om att skynda åt det hållet, en krock i det lilla i planeringen minsann.

Trots att jag är uppvuxen på 80-talet och stod på rocksidan i det eviga kriget mellan hårdrock och synth på skolgården så har jag aldrig lyssnat så vidare värst aktivt på Mötley Crüe. Alltså hade jag inte så väldigt höga förväntningar på konserten, förutom att jag hoppades få höra åtminstone nån av de låtar jag trots allt känner till utan att fuska med Spotify.

Första intrycket är att de knappt syns där framme på scen trots de breda rockposerna och det är nog mest för att storbildsskärmarna inte används vettigt - istället för att ha kameramän vid/på scen för att visa för de som står längre bak visas det någon form av flippade videos till låtarna.

Men det hörs! Tommy Lee bankar som en besatt på trummorna och Vince Neil sätter för all del tonerna, men det hörs att farbrorn börjar bli gammal - det är ylande i falsett mest hela tiden. Enklare att pricka rätt då kanske?

Skulle en ton missas tror jag inte publiken bryr sig, de sjunger och röjer till samtliga låtar oavsett! Dessutom känner jag igen Shout at the devil strax efter att jag hittade en liten kulle att stå på.

Efter runt en timme uppmanas hela publiken att skicka upp högernäven i luften, att knyta den och sedan vinkla till handleden - samtidigt som ljudet av en varvande motorcykel dånar ur högtalarna. Yes, där fick jag höra Girls girls girls och de följer upp med Dr Feelgood vilket får mig att jubla högt!

Sedan blir det extranummer och då var det dags för mig att bege mig mot sovsäcken inför nästa dags jobb, men glad och nöjd efter en bra konsert med ett av de riktigt, riktigt stora banden.


Sämst: Gitarrsolo, trumsolo... Försvann inte det med 80-talet? Plus storbildsskärmarna då.
Bäst: Girls girls girls och Dr Feelgood givetvis!

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 2st)