Musicstage.se

Popaganda 2017

Tove Lo, Popaganda, Stockholm, 2017-09-02

En stor röd snippa glöder över scenen och efter publikens jubel får vi höra när Tove Lo inleder en eldig kväll med True Disaster. 

Efter att ha hört många bra artister, många otroligt bra sångerskor är det en fröjd att få avsluta Popaganda med någon som har allt. Låtarna är bra, sången felfri, utstrålningen total.

Tove Lo, hon är bara så otroligt självklar. 

Vi får äran att höra hennes kommande låt Disco tits, en snurrande och given hit. 

I den fenomenala låten Cool girl bjuder hon upp Icona Pop och Miriam Bryant att sjunga tillsammans med henne och tillsammans får de inte bara scenen utan hela publiken att explodera. 

Förutom glädjen i en fantastisk musikupplevelse måste jag nämna att det är något stort med Tove Lo som artist.

Hon tar inte natten tillbaka i ett blekt brandtal likt många andra av festivalens artister. Hon tar rätten till kroppen tillbaka genom att använda den, den är hennes och hon visar att hon respekterar och njuter av den. Hon låter sin kropp få ta den plats manligt kodade kroppar alltid haft tillträde till men kvinnor inte utan motstånd ens kunnat närma sig. Hon lägger sig på golvet och tar för sig, av sig själv. Hon visar och lär oss självrespekt.

 Ja, fan vad glad jag är att min dotter får växa upp och utan reflektion springa omkring vrålandes Tove Los låtar och känna att hon är en Cool Girl. Så glad att hon aldrig skulle kommentera ett par nakna bröst på scenen eller att tycka att det är något utmanande och frigörande i Tove Los sätt att röra sig. Det är bara så självklart. 

Tack Tove Lo, för sjukt bra låtar. Tack Tove Lo för att du är en förebild och en del av att nästa generation får växa upp och känna sig coola och kan ta för givet att de ska få njuta av sig själva och sina egna kroppar.

Thomas Stenström, Popaganda, Stockholm 2017-09-02

Jag minns att ersättaren för Shura förra året var en riktigt intressant upplevelse så självklart var jag väldigt nyfiken att se vad som ersatte henne denna gång.

Upp på scenen kommer Thomas Stenström, en rockig kille i adidaskläder. Det både låter och ser ut lite som en korsning av Staffan Hellstrand och Love Antell. 

Läs mer...

Jonathan Johansson, Popaganda, Stockholm, 2017-09-02

Känner mig otroligt dubbel till Jonathan Johansson. Så duktig, så vansinnigt ängslig. Det är som att han vill göra allt på en gång, visa hur mycket han kan, och visst kan han. Tyvärr bidrar det till att det blir väldigt spretigt. Spretigt, opersonligt och utan någon stadig botten. Det är som att jag vill att han ska välja en linje, blotta sin person och sen köra på det fullt ut en konsert-timmme. Det skulle kunna bli så bra!

Den souliga känslan förde ibland tankarna till Mauro Scocco, men det är ingen dålig referens, tvärtom. 

Ja, väldigt bra spelning, men alldeles för ängsligt från scenen trots karismatiska körsångerskor. Tack och lov var det en lyftande publik och de två personer bakom mig som högt och ogenerat skrek med i varje låt höjde upplevelsen enormt. 

Säkert, Popaganda, Stockholm, 2017-09-01

Säkerts senaste album Däggdjur är så smärtsamt vackert att det nästan är svårt att lyssna till. Från scenen säger Annika Norlin att det också är lite svårt att sjunga, de är nya och självutlämnande låtar, och visst bjuder spelningen på ett besök i något som känns privat. För det är en något trött stämning som råder på scenen, trots att de säger sig vara glada att vara på popagandascenen ikväll får jag en känsla av att de flesta i bandet helst hade legat hemma nerbäddade i sina sängar, Annika Norlin nämner sen att hon faktiskt är lite krasslig. Tyvärr är också ljudbilden lite svajig till och från och ibland är det mest trummor och sång som hörs. Spelningen känns något ojämn och Säkert inleder med Det här är vad dom säger för att sen låta fantastiska Skator framföra låten Tjacket och allting lyfter. Det är fint, Lina Högström sjunger fantastiskt och stämmorna till är vackra. 

En av höjdpunkterna är när de framför Funky Nassau. Förutom att det är en helt otroligt bra låt så är den så finstämt framförd och Jakobs Nyströms tonsäkra röst lämnar ingen oberörd. Allra starkast var för mig något oväntat Dian Fossey, vet inte om det var närbilderna på uttrycket i Annika Norlins ansikte där hon nästan ser ut att börja gråta, hur hon presenterade låten eller hur starkt jag kunde relatera till texten men något fyllde mig helt totalt. Låten som på albumet kanske passerat lite i skymundan av helt geniala låtarrengamang som Inte jag heller och några av de mest träffsäkra textraderna någonsin i låten Snooza blev plötsligt helt överväldigande. 

Ojämn spelning till trots, Annika Norlin är helt klart ett säkert kort på popaganda- scenen. Samtidigt som hon bjuder in oss i en oerhörd närhet och sårbarhet i Dian fossey så säkrar hon upp stämningen och låter oss dansa, fastän hjärtat brister!

El Perro Del Mar, Popaganda, Stockholm, 2017-09-01

 

Popaganda 2017 inleds med El Perro Del Mar som gästar festivalen för tredje gången. Hon öppnar  för en otacksamt sparsam publik men som sakta fylls på under spelningens gång och hon lyckas sätta ribban högt för årets festival. Solen skiner såklart vilket verkar vara obligatoriskt under sommarens sista festival.

Läs mer...

The Vaccines, Popaganda, Stockholm, 2017-09-01

Oj oj, tanken var mest att detta skulle vara en mellanlandning under dagen men The Vaccins visar sig vara en riktig glädjeinjektion. Det är något så härligt punkigt i hela framförandet men med en något ironisk touch. Tänk er som att Gyllene Tider skulle börja spela Ramones-covers, så låter det.

Läs mer...

 Joy, Popaganda, Stockholm, 2017-09-01

Kommer lite sent till Joys spelningen och passerar flera i publiken som är helt rödgråtna, kommer fram till mitt sällskap i mitten framför scenen och frågar, ”har det hänt något? varför gråter alla?”.

Läs mer...