Musicstage.se

The Black Crowes, Putte i Parken, Karlstad, 2013-07-06

The Black Crowes, Putte i Parken, Karlstad, 2013-07-06

”Who wants some rock’n’roll?” frågar sångaren Chris Robinson när de är på plats på scenen. Det står det klart att alla vill, publiken skriker ”yeah!” och så drar de igång. Jag ser fram emot den härliga bluesrocken, känner från första låten att det här passar mig.

Bandet bildades 1989, men jag kan tydligt känna det tidiga 70-talet i deras musik. Likheten med Creedence Clearwater är slående. Det är distade gitarrer i ters-stämmor och höga toner i sången. Melodierna är starka i alla låtarna, jag önskar att jag lyssnat mer på dem innan så jag kunde känna igen någon låt. För det är inte lätt att separera dem åt, de har i princip samma sound hela tiden. Ett bra sound, men det blir lätt lite enkelspårigt.
The Black Crowes har inte haft någon stor hit, och det kan nog bidra till att de inte är så stora som sina kollegor i genren. De har ändå spelat med många storheter som ZZ top och Aerosmith, så de är inga nowbodys. Publiken som är där känner i alla fall till dem, det applåderas och armar sträcks upp inför nästan varje låt.

Robinson pratar tråkigt nog inte med oss någon gång, om det blir lite konstpauser mellan låtarna så går han och dricker vatten eller byter några ord med en bandmedlem. Han är hela tiden inne i musiken, dansar och blundar när han inte sjunger. Ibland får jag lite Janis Joplin-känsla över hans fredliga och sväviga stil.
Min favoritstund är ett långt instrumentalt parti, jag vet inte om det är ett intro, outro eller bara ett för konserten utdraget mellanspel. Vad det än är så är det fantastiskt. Gitarristerna varvar solon, i ett av dem läggs reverb på och magi skapas, och det är som en stor våg med bra musik som bara sveper över mig. Det skulle passa perfekt på de där hemmafesterna jag hängde på i ungdomen med musiker i alla åldrar. Sista låten är bäst, Hard to Handle heter den får jag reda på efter lite efterforskningar.

I övrigt blir det lite långdraget. Jag älskar den här sortens musik, men vill inte höra det i en och en halv timme på en festival. Jag drömmer mig till en skön fåtölj och den här musiken på hög volym utan att behöva tänka på något annat än dukiga musiker.

FotonFoton från konserten finns här.

Visa alla artiklar av Tilla Andersson (184 st)

A-Ö

2017

2016

2015

2014

2013

2012

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 5st)