Musicstage.se

Amanda Jenssen, Putte i Parken, Karlstad, 2013-07-06

Amanda Jenssen, Putte i Parken, Karlstad, 2013-07-06

Scenen är häftigt inredd med stora bastanta skåp, innehållande smycken och annat jag inte riktigt ser, men ändå gillar jag stilen. På ett bord med spetsduk står en grammofon, jag förstår direkt vilken känsla det ska frammana; en svunnen tid. En tid som Amanda Jenssen passar i.

Ett burleskt intro sätts igång och musikerna tar plats på scenen. Den senaste hiten Ghost börjar de med och när Amanda Jenssen sen kommer in, barfota såklart, så är det till tonerna av en glatt välkomnande publik. På huvudet har hon en hög fjäderkreation.
Amanda Jenssen har lyckats väldigt bra med att tvätta bort Idol-stämpeln och hittat en egen, unik nisch. Hennes speciella röst hjälper till, den är som klippt och skuren för hennes stil. I början av karriären tyckte jag att hon inte hade en tillräckligt bra live-röst, det var svårt för henne att hålla tonen och sjunga lika starkt som på skiva, när tekniken gjorde sitt. Men utvecklingen har gått framåt, hon sjunger jättebra och säkert nu. Det glädjer mig, för jag lyssnar gärna på hennes låtar, och det är roligt att de nu fungerar bra live också. Jenssen verkar flera gånger överväldigad av stödet hon får från publiken och säger ofta hur fina vi är.

Det är ett brett sortiment av instrument som används på scenen; dragspel, teremin, såg, maracas och trumpet är bara ett smakprov på vad som finns. Jag kan tänka mig att det är roligt för musiker att få kreera ljud från andra saker än ”bara det vanliga” instrumenten.
I Volcano swing ackompanjeras Jenssens mörka röst med en ensam basgång och rytmen från maracas, som blir briljant i sin enkelhet, jag skulle vilja uppleva den på en mörk jazzklubb. Den vackra Illusionist, och en nedtonad For the Sun, en låt till en kompis som nu gått bort, sjungs med otrolig inlevelse.

Sista låten innan extranumren är Happyland, och det är bra stämning på scenen, både de och publiken dansar. När de lockats in igen av publikens jubel så spelar de min absoluta favorit Greetings from Space. Jenssen står i rött effektfullt ljus högt upp på pianot och sjunger innerligt om att det är meningslöst att komma hem om ingen är där. Efter det blir det Amarula tree, ett väldigt bra, fartigt avslut på en jättefin konsert. 

FotonFoton från konserten finns här.

Visa alla artiklar av Tilla Andersson (184 st)

A-Ö

2017

2016

2015

2014

2013

2012