Musicstage.se

Timo Räisänen, Siesta!, Hässleholm, 2010-05-28

Timo Räisänen brukar skryta i pressen om att inför varje regnig spelning så upphör det att regna och solen tittar fram. Det var en oerhört nöjd Timo som klev ut på stora scenen vid halv fyra-tiden idag och bevittnade med egna ögon hur regnet som sköljt över oss var som bortblåst. Och ja, solen tittade fram en stund och popkavalkaden kunde börja. Trodde jag.

Timo Räisänen har verkligen etablerat en gedigen repertoar med låtar som Outcast, Let’s Kill Ourselves A Son, Sixteen och Fear No Darkness, Promised Child. Låtar som verkligen fick publiken att haja till och hoppa som om det inte vore någon morgondag. Men trots den fina inramningen med såpbubblor från publiken, det klämkäcka mellansnacket och Timos pojkaktiga leende så blev det aldrig roligt. Hela föreställningen kändes inövad. En spelning utan känsla.

Under hela året har Timo flörtat med den gitarrmalande psykadelikan man kunde hitta bland sjuttiotalets progressiva rockband. Dagens konsert var inte undantagen denna tunga och distinkta uppvisning. Men tyvärr räckte inte heller det till för att jag skulle bi helt nöjd med framträdandet. Mellan hitsen och psykrocken så finns det inte så mycket att hänga i julgranen. Den stora kärlek som krävs för att framföra utsökt pop fanns inte där.

Lite besviken måste man däremot vara när man trodde att Timo skulle vara ett utav festivalens säkra kort. Jag ställer frågan till mig själv – är Timo verkligen tillräckligt bra för att spela mitt på dagen på stora scenen? Av den relativt låga publiksiffran att döma så är fallet inte så. Vill man uppleva ett tvättäkta Timo-ögonblick bör man helst göra det på en klubbspelning.

FotonFoton från konserten finns här.

Visa alla artiklar av Esau Alcona (24 st)

A-Ö

2011

2010

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 3st)