Musicstage.se

Dinosaur Jr, Siesta!, Hässleholm, 2010-05-27

Indiehjältarna Dinosaur Jr kröner verkligen årets festival. Det är ett dragplåster utan dess like som drar enorma mängder människor. Medelåldern är dock relativt hög, särskilt om man jämför med den normala konserten på Siesta.  Den här publiken kom ihåg bassisten Lou Barlows sista skrik på sista låten på Dinosaur Jr album Bug som kom 1988. Han skrek: ”Why don’t you like me..?”  Ikväll svarade dessa människor ”No!” av hela sitt hjärta.

Detta nej förstärks ytterligare av den fantastiska gitarrlegenden J. Mascis utomjordiska gitarrspel. Han personifierar åttiotalsrocken samtidigt som han får oss yngre deltagare att inse vidden med ett spel som Guitar Hero. Det är på personer som honom som sådana spel baseras. Som att se indievärldens motsvarighet till Slash. En Slash som inte är dryg och inte har svart krulligt hår utan kritvitt, rakt hår som visar en preussisk precision.

Det här är första gången jag ser Dinsosaur Jr live. Det är ett privilegium må jag säga. Jag önskade jag hade samma relation till låtar som Start Choppin’, Out There och Crumble. Nu kanske detta inte är singlarna eller de allra bästa låtarna, men jag önskar fortfarande att de betydde någonting för mig. Det är svårt att sätta fingret på vad det är men någonting skumt är det med hela föreställningen. Det var många som fullkomligt älskade konserten. Men de stod inte vid sidan om lika kritiska som jag var.

Man måste ha lyssnar på Dinosaur Jr ett bra tag för att uppskatta det. Det hade ett för lågt och lite knepigt ljud för att överhuvudtaget komma över den där kullen där de icke inbitna fansen befann sig. Rörelserna är små. De är inte lika unga som det var en gång i tiden och det märks. Tyvärr. In A Jar är däremot ett undantag som understryker regeln. Den låten får alla, inklusive mig, att lyfta flera meter från marken.

Visa alla artiklar av Esau Alcona (24 st)

A-Ö

2011

2010