Musicstage.se

Goat, Stockholm Music and Arts, Stockholm, 2014-08-03

Så, enligt någon slags legend härstammar Goat från en ex-voodoo-by i Norrbotten, och vem är jag att tvivla? På scen har vi bland annat en basist i burka och birkenstock, en gitarrist i guldmask, en djembespelare som liknar Davy Jones från Pirates of the Caribbean och två maskerade frontfigurer utstyrslade i en mix av new age- och afrikanskliknande kläder med lite gulddetaljer. De sistnämnda är fulla av energi och sjunger unisont olika textrader jag inte kan utröna medan de dansar ritualiskt. Lite av varje helt enkelt.

 

Då och då kommer det fram lite fraser; ”into the fire” sjutton gånger sen tillbaks till den spasmiska dansen. 25 ”let it be” och sen hetsigt maracasspel. Det är festligt att titta på, men jag tröttnar på det efter en stund. I vissa låtar får de till häftiga rockgitarrer och jag måste medge att deras musik har en intressant stil. Drag har de också, ett konstant dansande och spelande. Publiken är med på noterna, det jublas ofta och många dras med i rytmerna.  

Det finns både fördelar och nackdelar med att bära mask på scenen. Showinslaget och imagen blir lätt att förmedla, men det blir lätt som att stå och iaktta cirkusdjur som är där för att roa. Vi kommer inte nära dem, har svårt att faktiskt veta vad de är för ena och vad de vill att vi ska känna. Goat är väldigt duktiga på att gå nära scenkanten och (troligen) spänna ögonen i oss för att få mer känsla, men barriären som är masken gör att det är lätt att bara stå och titta istället för att ge tillbaks.

Det var intressant och kul, men inte mycket mer än så.

FotonFoton från konserten finns här.

Visa alla artiklar av Tilla Andersson (184 st)

A-Ö

2017

2016

2015

2014

2013

2012

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 5st)