Musicstage.se

Summerburst dag 1, Stockholm, 2014-06-13

Summerburst är minst sagt de yngres festival om vi nu ska lägga festivaler i åldersfack. Var jag än går ser jag unga tjejer med korta shorts och killar med solbrillor springa runt eller dansa spasmiskt. För mig handlar Summerburst om att lyssna på bra musik och umgås till den. Jag har inte varit på någon liknande festival innan, men har hört mycket om det och är nyfiken på hur det kan vara.

 

När vi kommer in är det Showtek som spelar på main stage och det är redan bra hålligång. Mycket folk som står och dansar och tränger sig framför scenen. Det är dock inga problem att komma rätt nära scenen så jag kan se bra på det häftiga bygget. Stort scenutrymme och tolv stora skärmar på sidorna, sex på varje, gör att det visuella spelar en stor roll i framträdandena. Alla DJ:s använder sig på något sätt av dem och jag kan tänka mig att det blir ännu bättre ju längre kvällen fortskrider och blir mörkare. Vädret är tyvärr inte på vår sida, även om vi slipper regn så blåser det kallt. Det är ingenting som verkar bekomma de som dansar, kanske hoppar de sig varma? I så fall är det en bra sak att göra för att slippa stå och huttra. Det är svårt, om inte omöjligt, att stå helt stilla till musiken så lite värme lyckas jag nog åstadkomma för mig själv.

Uttrycket ”drop the base” är ett som används frekvent under kvällen, främst utan att använda orden i frasen, bara genom att minska och öka intensiteten i musiken. En lugn upptakt till det extatiska beatet som ger alla en anledning att hoppa och skrika finns i nästan alla låtarna. Alla DJ:s är bra på att få igång publiken, de har en bra närvaro och kommunicerar med åskådarna mellan rattandet på utrustningen. Det fascinerar mig att det här är så populärt eftersom det en kan se på scen bara är en stor bildskärm och ovanför den, framför ytterligare en bildskärm, står en liten prick som framkallar det vi dansar till. Det finns liksom inget att titta på riktigt utom det som visas på skärmarna, vilket inte är fy skam alls, det kan vara fängslande att höra och samtidigt uppleva det visuella som är väl anpassat till musiken, men jag är mer van vid att kunna titta på flera musiker och se hela band framträda. Här önskar jag att de hade utnyttjat bildskärmarna mer, jag har sett klipp från andra konserter där det förhöjer musiken till max, men här känns det mest som en bakgrundsbild.

Jag går till den andra scenen i Orionområdet och där är det mer likt en klubb med en mindre scen under ett stort tält. Publiken står tajtare och dansar mer tillsammans, och jag tycker nog att åldern på de här är lite högre. De som hänger här verkar mer insatta i house- och trancemusiken, det utstrålas lite mer äkta musikkärlek än på main stage där det mest är kommersiella DJ:s och folk som skriker högst till låtar de hört på radion.

Sista akten på main stage är Hardwell, som förra året rankades som världens bästa DJ av den brittiska tidningen DJ Magazine. Innan honom skulle Afrojack ha spelat, men han fick tyvärr ställa in och istället spelade Hardwell ett extra långt set. Det är nog ingen som blev superledsen över det, jo kanske de som åkt dit bara för att se Aftojack. Hur som helst så kommer alla de stora skärmarna till full användning här, och det sparas inte på eldsprutning eller konfetti. Det är bra beats hela tiden och till och med den oinsatta jag uppskattar hans tekniska skicklighet och känsla för musiken han skapar. En explosiv avslutning på en fartfylld dag ett av Summerburst. 

Visa alla artiklar av Tilla Andersson (184 st)

A-Ö

2017

2016

2015

2014

2013

2012

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 5st)