Musicstage.se

Linnea Olsson, Where's The Music, Norrköping, 2015-02-13

Linnea Olsson, Where's The Music, Norrköping, 2015-02-13

Linnea Olsson är en av mina absoluta favoriter och hennes musik får mig alltid att känna. Det började med att jag såg henne som förband till Ane Brun och fastnade direkt för den coola tjejen med sin cello som lyckades skapa så magnifik musik helt själv. Så skaffade jag debutalbumet Ah! som gick på repeat. Det var helt otroligt för mig vad hon kunde åstadkomma, och hur hennes kreativitet var så enorm. Första konserten jag såg med bara henne gav mig tårar i ögonen och gåshud. Rakt in i hjärtat gick musiken. Förra året släppte hon sin nästa skiva, Breaking and shaking, och utvecklingen gick framåt. Det var inte bara hon och hennes cello längre, fler instrument hade tagit sig in. Det var också bra, men mitt hjärta stannade kvar vid första skivan, jag kunde inte släppa känslan. Konserten när jag första gången såg henne spela sina nya låtar gjorde mig ambivalent. Jag saknade den enkla, rena musiken, men var samtidigt imponerad över att hon än en gång hade tagit ett sånt innovativt steg och skapa ännu fler unika låtar. 

 

Ikväll satt jag och hoppades lite på att hon skulle spela fler låtar från första skivan och mer på vanlig cello istället för el-cello. För mig skulle det varit perfekt om hon i princip spelade igenom Ah! även om jag förstod att det inte skulle hända.

Första låten var Giddy up från första skivan och magin när hon sjunger stämma till cellons melodi är obegränsad. I andra låten, Ah!, kom en trummis och en keybordist in och backade upp och den förstärkningen i melodin och rytmerna gjorde den till något så mycket mer att jag var tvungen att gå ifrån min önskan om att hon skulle spela själv. Musiken blev så intensifierad och det var nästan svårt att förstå hur låten klarat sig utan detta innan. Efter det var det bara att flyta med. Linnea Olsson är definitivt en av de mest nyskapande artisterna, hon gör låtar som liknar en sinnesstämning. Hennes röst kryper långt in i mitt hjärta samtidigt som den fyller allt rum runt mig. 

De tre musikerna på scen befinner sig i en fullkomlig samklang och kommunicerar ljudlöst. Maria Andersson spelar keyboard och sjunger med en röst som är så otroligt tajt tillsammans med Linneas. De fungerar perfekt ihop, och så gör också trummisen, Povel Olsson, hennes bror. Jag älskar att se hur de verkar höra ihop musikaliskt. Linnea och Povel spelar I am younger tillsammans, en låt hon har skrivit som en kärlekshyllning till sin familj. Det blir extra fint när hon sjunger att hon älskar sin bror och pekar på honom. Linnea går loss med sin röst och loopar stämmor för fullt tills varje uns av lokalen är fylld av ljud. Långa toner och maximalt utnyttjande av reverb ger vågor av toner som bildar ett musikaliskt hav i mitt hjärta. 

Om du får chansen att se Linnea Olsson live, ta den. 

Visa alla artiklar av Tilla Andersson (184 st)

A-Ö

2017

2016

2015

2014

2013

2012