Musicstage.se

Jonathan Johansson, Where's the Music, Norrköping, 2015-02-14

Jonathan Johansson verkar ursäkta sig hela tiden. Han slänger nervöst ur sig ”Vad många ni är”, ”vi är ute på djupt vatten”, ”vi har inte gjort det här på länge” ”alltså, vi kommer bara spela nya låtar”, ”folk kanske blir arga men det skiter jag i”. Ingen direkt stämningshöjare den här grabben. Han har hyllats för sina poetiska texter och nyskapande sound, och blivit nominerad till både Grammis och P3 Guld.

Hans skånska dialekt kommer då och då fram, det påminner om Familjen-Johans utpräglade kännetecken, men det är inte genomgående och då blir det ingen grej av det. Det är också skillnad på att sjunga rent och sjunga bra. Han kan hålla toner men det är inte så mycket känsla bakom dem. Sen hör jag inte heller vad han sjunger största delen av tiden, mest för att ljudet är högt men också för att han ändrar tonläge och styrka i rösten så ofta. 

Han ger tyvärr ett väldigt osäkert intryck och säger ungefär halvvägs att han är väldigt nervös. Det är förståeligt om det är första gången de spelar nytt material och står på en stor scen, men det ursäktar inte helt och hållet hans inställning. Han snäser till och med åt bandet en gång och det känns fel, för de gör ett superbt jobb.

Han verkar vara innerlig ändå, vill något med sina låtar, jag önskar bara att han kunde stå för det mer, vara mer säker och inbjudande. Troligen så kan det här bli jättebra när säkerheten infinner sig och när stress inte tar sig uttryck i irritation. Hoppas på att se honom igen någon gång och uppleva något helt annat. 

Visa alla artiklar av Tilla Andersson (184 st)

A-Ö

2017

2016

2015

2014

2013

2012

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 5st)