Jag blev helt klart positivt överraskad när jag satt på parketten framför Södra teaterns stora scen. A beautiful friend öppnade kvällen på ett alldeles utmärkt sätt och det kändes som att han kunde vara kvällens huvudakt. Det lät riktigt bra, bandet var riktigt tajt, Pelle Ekerstams röst är utmärkt och tillräckligt unik för att musiken skall stå ut i mängden. Han ger ett närvarande och personligt intryck på scenen som passar det intima forumet väldigt bra. Samspelet med bandet och hans speciella utstrålning får musiken att växa och trots att jag vanligtvis vill ha lite större variationer i musiken än vad det bjöds på så blev det aldrig tråkigt.
Spelningen börjar bra med en fantastiskt framförd We were heading for the sun och håller sen en hög nivå rakt igenom. Jag känner dock att det skulle behövas några fler toppar för att konserten skall bli en riktig höjdare även om Ordinary faces och the Countryside lyfter lite högre än resten av kvällens setlist.
Efter spelningen känner jag verkligen att kvällen fick en riktigt bra början och att jag har fått en ny artist på min alldeles för långa lista över favoritakter.