Publiken inne i SVTs Studio 1 bjuds på sju högoktaniga framträdanden där jag personligen har oväntat svårt att hitta någon favorit. Precis som tidigare så har artisterna verkligen lyckats få fram egna versioner av sina utvalda låtar. Panetoz gör modern sommarplåga av Per Gessles gamla klassiker När vi två blir en, man kan inte låta bli att ryckas med i de festliga rytmerna som grabbarna skapar. Den följs upp av fina Jessica Andersson som gör en fantastisk schlagersylta av Ingen Kan Älska Som Vi, av Grace. Hon visar upp ett fint register, en härlig personlighet och får låten att lyfta, fint. Man passar även på att fira den 40-års fyllande sångerskan med att sjunga Ja, må hon leva tillsammans i Studio 1.
Sedan är det dags för kvällens, efter en lång tids övervägande, bästa bidrag. Timo Räisänen framför Anna-Lena Löfgrens Lyckliga Gatan på ett sätt som är så övertygande och förmedlande att man tror att låten från början är skriven åt honom. Helt enkelt en fantastisk tolkning. Kvällens första rockabillyband Fatboy fick nöjet att kliva upp på scenen efter Räisänens framträdande och gjorde det riktigt bra. FF av Kent blir ordentligt tolkad, det svänger och rytmen är typiskt rockabilly. Ett hedervärt och bra framförande men som kanske saknar det lilla extra för att vara någon av mina favoriter för kvällen.
En av kvällens bästa tolkningar är däremot Shirley Clamp och Nice Borgs version av Om du lämnade mig nu (Lasse Winnerbäck & Miss Li). De lyckas att ta mycket som är bra med originalet (dynamiken, känslan och sättet att komplettera varandra i duetten) och skapa något eget, en väldigt bra tolkning av en grym låt. Sedan är det dags för Andreas Johnson att sätta tänderna i en av de absolut bästa svenska låtarna som någonsin skrivits. Det är som upplagt för att jag ska skrika rakt ut i ren ångest när han slaktar en av mina favoriter, men döm av min förvåning när han gör en helt fantastisk version av En Vintersaga. Hela han, hans utstrålning och röst passar så himla bra in i låten och krossar Jerry Williams gamla cover (som också är en fantastisk version). Fint också att Ted Ström som skrev låten fick bli intervjuad på plats, fin intervju och ännu ett lager till den myspysiga stämningen.
Kvällens sista bidrag är programmets andra rockabillyband, värmländska Top Cats (och jag som trodde att Christer Sjögren pratade bred värmländska). Grabbarna kör Gitte Hennings Det kan väl inte jag rå för och gör ett bra framträdande som väl får anses som kvällens bästa rockabillybidrag i alla fall.
Under tiden svenska folket röstar färdigt så fick Niklas Strömstedt visa upp sig på scenen och vilken fantastisk låtskatt som han har satt sin signatur på. Egentligen har jag otroligt svårt för medleyn men han sydde ihop det snyggt, övergångarna var schyssta och kändes mer eller mindre naturliga. Synd att ljudet var bedrövligt i studion under framförandet. Ljudbilden som annars har varit ruggigt bra, kändes burkig, och alla instrument flöt ihop till en gegga utan att samverka. I TV märktes det inte alls på samma sätt.
På det stora hela bjuder Alla tiders hits på säsongens överlägset bästa program, både vad gäller klass på artisterna och innehållet utanför själva uppträdandena. SVT levererar en lagom (man är väl inte mer än svensk) dos humor, bra musik och nostalgi förpackat på ett snyggt men kanske lite långsamt sätt. Det är mer myspys än fart och fläng, vilket inte alls behöver innebära något dåligt, men balansgången mellan mysigt och tråkigt är fin. Jag tycker att man håller sig på mysiga sidan så gott som hela tiden men jag gissar på att en del i stugorna tycker att programmet är lite för stelt och sävligt.