Konserten är precis så bra som man kan förvänta sig med några riktigt höga toppar. Framförallt avslutande halvtimmen är makalös med bland annat King Of The Kill, grymma Deadlock och Smear Campaign från nyaste plattan samt kvällens bästa Time Bomb. Tyvärr så bjuder bandet även på en hel del dalar, som det tidigare nämnda trumsolot och en tre låtar lång balladsession (A Phoenix rising, Sounds Good To Me och Snake In The Grass) mitt i konserten.
Även titelspåret från gamla kultklassade plattan Never, Neverland är en rätt trist historia medan Reduced To Ash från samma skiva framfördes på ett fantastiskt sätt. Precis som Annihilators karriär och även varje enskild skiva så är spelningen som en berg- och dalbanetur. Medan ena låten kan vara i klass med storebrorsorna från Bay Area visar nästa varför man spelar på klubben och inte på de stora arenorna.
Helhetsintrycket är ändå att publiken bjuds på en stor dos underhållning, en hel massa bra thrash metal och man lyckas trots dalarna skapa en minnesvärd kväll.